Sagan tar sin början. 

Solen hade precis vaknat till liv efter en god natts sömn, yrvaken bredde den ut sina vinterstrålar. Dom flesta byborna var precis klara med sina morgonbestyr och på väg ut genom dörren för att påbörja dagen, en och annan stod fortfarande hemma i köket och försökte få eld i spisen så kitteln med vatten kunde koka upp. Några enstaka låg fortfarande i sina varma bäddar och sov men snart skulle dom få ångra sig. Första dagen på årets sista och mest hektiska månad var här och det finns ingen tid att slösa.

Varje år vid den här tiden på året hade invånarna i Granmossen en hel del att göra. Byn hade fått sitt namn av en anledning, det var nämligen på det här viset att i hundratals år hade Granmossen skött om granar. När almanackan visade att december månad börjats var det hög tid för årets ståtligaste och finaste granar att förvandlas till julgranar. Ett ofantligt arbete krävdes för att förse alla landets stugor med granar och alla invånares hjälp behövdes.

Lumi var aningens sen denna morgon. Hon hade helt glömt tiden föregående kväll, uppslukad av sin nya bok "Julpyntarens knep - en praktiskt handbok" av Julius Pyntus. Klockan hade varit på tok för mycket när hennes mormor kommit in och sagt att det var dags att blåsa ut ljuset och därför hade det varit med stor möda Lumi öppnat sina blåa ögon denna morgon.

Med raska steg gick hon på Barrgatan, snart skulle hon svänga av till vänster för i slutet av Stamgången låg byns stora pyntförråd. Idag skulle hon för åttonde året i rad få vara med sin morfar och mormor när inveteringen gjordes. Trasiga pynt skulle plockas ut och skickas på lagning och julskyltningen som planerats under hela året skulle äntligen sätta fart.

Hon hade fått ta i allt hon hade för att få upp den tunga dörren till förrådet. Innanför dörren möttes hon av ett myller av arbetande människor. Kartonger stod precis överallt och räknande stod folk böjda över dem och lyfte bara på huvudet för att bocka av det dom funnit i lådorna. Hon krånglade av sig halsduken och innan hon hann få av sig kappan hörde hon sin mormors röst "Lumi, du är sen! Jag visste väl att du skulle få det svårt att ta dig upp ur sängen imorse", sa hon strängt men hennes leende avslöjade att hon egentligen inte var speciellt arg. Mormordern var trots allt den som skulle uppfostra henne och hon ville inte vara allt för slapp mot flickan.

Lumi öppnade munnen för att be om ursäkt men hennes mormor avbröt henne. "Nåja, nu är du här och jag har en uppgift till dig", sa hon och höll fram en stor krans: "Den här behöver nytt sidenband, bege dig till sömmerskan och be om att få ett par meter rött sidenband, av den breda sorten", sa hon och visade med fingrarna hur brett bandet skulle vara. Lumi krånglade på sig halsduken igen och begav sig ut i kylan...