Kristallkulan.

Sedär, barnen kunde verkligen lita på drakarnas visdom. Phyromorphite erbjöd sig att spå i forntiden och det som skett Diamantstjärnan. "Jag kan se bak till tiden då stjärnan förvarades i templets kammare, då den låg stilla och när den började sin resa" sa han. Barnen tystnade och spärrade upp sina ögon och öron. Phyromorphites satt nämligen och tittade ner i en stor kristall och där inne i den tyckte dom sig se figurer hastigt flimmra omkring. "Jag kan se att en man tar Diamantstjärnan ur sin vila och för den västerut, ut mot kusten. Nu ser jag prästen som upptäcker försvinnandet och jag ser, en hjältinna, en hjälte, två små barn besöker min drakvän Cinnober. Samtidigt far Diamantstjärnan i en mans ägo med båt mot en ö" sa draken.

Plötsligt flämtade den stora kristallen till och allt blev tyst. Phyromorphite tittade på barnen och log. "Barn, jag vet var Diamantstjärnan är på väg" sa han. "Vilken tur, berätta snälla!" utbrast Lumi glatt. "Den är på väg till Aurum, den Guldfärgade draken på ön Bistum ute i det ofrusna havets vidd" berättade han och lämnade kristallen med blicken. Barnen tänkte och grubblade och åsnan blev orolig i sin sömn. Orolig för att tvingas åka båt det var något Aasi aldrig gjort förrut.

Efter en stund beslöt dom sig allihopa att natten var mogen för sömn och sov gjorde dom. Allesammans besökte dom drömmarnas land och uträttade äventyr i fjärran länder.