Upp på bergets topp.

"Luuuuuuuuuuuuumi, väääänta!" hörde Lumi en röst skrika bakom henne. Hon vände sig om och gissa vem hon fick syn på... Kuusi. "Vad var nu detta? Hade dom hittat Diamantstjärnan?" hann hon tänka under dom få sekunder det tog innan Kuusi nådde fram till henne.

"Putsaren hade inte stjärnan va?" sa Kuusi samtidigt som han försökte hämta andan. Han hade gått så snabbt han kunnat hela vägen från Granmossen. När han på eftermiddagen fått reda på att Lumi gett sig iväg hade han skyndat sig att göra klart sina sysslor för dagen, för att sedan ge sig iväg efter Lumi. Han hade haft på känn att detta inte skulle vara något lättlöst mysterium och man kan behöva en god vän i en sådan situation. Eller han skulle gärna haft en vän med sig om det var han som hade fått det här uppdraget. Så här var han nu, tillsammans med Lumi.

Draken Cinnober var bosatt i en grotta i Höga Bergen bortom Täta Skogen. När dom två besökarna började närma sig hade klockan hunnit bli mycket. Månen och stjärnorna lyste klart, utan dom och snön hade det varit aldelles för mörk för att se något. Det var sannerligen kusligt för våra äventyrare att sakta ta sig upp mot bergets topp och när de väl kunde se ingången till en mörk grotta började de faktiskt bli riktigt rädda.

Dom tog sig samman och sakta smög de sig in i den dunkla grottan som stank av ... muffins?? Efter att ha gått ännu en bit kunde Lumi se ett flackande ljus längre in i grottans stora sal, vid en brasa satt en hiskelig drake och drack... te??

Kuusi tittade frågande på Lumi och dom började fnissa båda två men så avbröts deras skratt av en röst. "Men stig på barn, stig på i min enkla boning och smaka på mina nybakade kanelmuffinsar." Det var draken som pratade med dom och han viftade med sin ena tass till dom att komma närmare. Lumi och Kuusi tittade åter igen på varandra och glatt nickade dom och bestämde sig för att gå ner till draken. Han hade inte alls varit speciellt skräckinjagande när det väl kom till kritan.

Cinnober började genast berätta om sina skatter och om hur många polerade kopparmynt han hade i sin ägo, då tog Kuusi tillfället i akt och framförde deras ärende. "Drake Cinnober, vi undrar om du kanske kunde svara på en fråga. Vet du möjligtvis var Diamantstjärnan är?" Cinnober svarade snabbt. "Hrmm, jag har koll på alla mina diamanter även om dom är många men någon Diamantstjärna har jag inte." sa han och svalde en ny muffins i ett nafs. Lumi sänkte sitt ansikte i förtvivlan mot marken.

"Seså kära barn det är väl inget att hänga läpp över, om jag får fråga er, försvann Diamantstjärnan igår eller imorgon?" sa Cinnober. Vilken underlig fråga tänkte Lumi men svarade draken att Diamantstjärnan upptäcktes vara försvunnen för ett par dagar sedan. Kuusi stirrade fundersamt med rynkad panan i sin kopp te som han fått av Cinnober. Draken funderade en stund och sa sedan "Det är nämligen såhär, jag har en drakvän vid namn Phyromorphite som kan se tillbaka i dåtiden, själv interesserar jag mig mest för det som kommer ske i framtiden och min kristallkula säger mig att ni kommer besöka honom om inte allt för lång tid." Barnen tittade på varandra och sken upp. "Då kan vi ju få reda på var Diamantstjärnan tagit vägen, om det är någon som stulit den och isåfall vem det är" utbrast Lumi glatt och höjde sin kopp te.

Draken Cinnober och barnen skålade friskt med te och muffinsar och när klockan var långt efter midnatt somnade dom allesammans utmattade.