Resan sträckte sig över dom frusna vidderna upp i bergen och sedan ner på andra sidan mot hamnstaden, den ylande vinden i bergspassen skrämde åsnan och dom ispinande vindarna piskade våra äventyrares kinder alldeles röda. Dom sökte skydd i en stor grotta som lös upp av en brasa och värmen spred sig glatt runt omkring, inuti satt flera männsikor som också reste längs vägarna i landet, allesammans passade dom på att vila en stund.

En av dom äldsta som var där språkade med barnen. "Ser man på, små vandrare mitt i vinterns bistra kyla" Den gamle mannen log och nickade för sig själv. Han fortsatte "Jo, jag måste få säga att för resande folk finns ett hemligt språk, ja det finns det ett hemligt språk" han nickade och tystnade i sin filt som han virat kring sin frysna kropp.

Lumi stötte Kuusi i sidan och tisslade. "Men ska han inte berätta vad det är för språk då?" "Inte vet jag" tisslade Kuusi som svar. Den gamle gubben kisade mot barnen och åsnan."Jo, ser ni" harklade gubben. "Jo, det är ett gammalt språk, äldre än dialekterna från norrland, äldre än dom flesta språk i bruk. Ett hemligt språk, ett teckenspråk, ja ett teckenspråk. Kanske har ni sett men inte uppfattat det på er resa "Lumi funderade, hon hade då inte sett något teckenspråk förr eller på vägen hit. Det syntes att hon var interesserad av att veta mer och det märkte gubben fort.

"Jo, teckenspråket ser ut såhär" den gamle öppnade en väska och drog fram en gammal och sliten bok. "Se här" sa han och pekade på ett tecken där en cirkel genomkorsades av två pilar. "Detta skall ni akta er för om ni ser det på vägen. Det betyder ogästvänliga människor och det vill man inte stöta på. Träffar ni ogästvänliga människor sätt ut ett sånt här tecken i en sten på vägen framför eller på ett träd, så andra resande aktar sig. Det här är det bästa tecknet, det betyder att människorna i området är snälla och chansen är stor att man får hjälp, sovrum, mat och kanske också pengar. "Oj vilket bra språk" sa Kuusi som suttit bredvid och vilat men nu var mer interesserad.

Den gamle gubben lärde barnen alla tecken man behövde veta om och även var man hittar dom t.ex. under broar, innan städer, vid milstolpar. Gubben berättade också historier så spännande att alla i grottan började lyssna häpet och hänfört.