Lite senare var vädret bättre och många resande rörde sig ifrån grottan men den gamla mannen, han satt kvar. Turligt nog hade han fått mat, pengar och även bytesgods av dom resande, så han skulle klara sig fint som närmsta dagarna.

När barnen kommit en bit ner på andra sidan berget såg dom en korsning och dom sökte efter tecken vid milstolpen i närheten. Där fanns en pil mot grottan dom kommit från och ett tecken, dom tittade på sina anteckningar och konstaterade att tecknet stod för byteshandel och sovplats. Barnen nickade instämmande till åsnan att dessa tecken stämde med rätt.

Det var inte lika kallt denna dag och solen tittade fram genom molnen. Där nere i fjärran kunde dom se en glittrande stad som bredde sig längst kusten. En vagn kom körade i samma riktning som dom gick och mannen med vagnen stannade till och så fick dom skjuts allihopa. Okej, inte åsnan men packningen som Aasi bar på sin rygg fick åka med i vagnen och det var lätt som en plätt för åsnan att gå utan packning.

Körsvenen hette Ale och han berättade att hamnstaden var mycket stor och att dom skulle behöva någon som visade vägen. Barnen blev glada när Ale erbjöd sig att visa vägen och hjälpa dom hitta rätt folk för deras uppdrag. Ale gladdes att det fanns så modiga barn i landet och pratade glatt med barnen under hela resan.